Kungen och hans snälla son

Det var en gång en kung som bodde i det stora slottet. Kungen var en god man som alltid tänkte på sitt folk. Han hade en son som hette Prins Erik. Prinsen var känd för att vara den snällaste personen i hela kungariket.

En dag satt Prins Erik vid fönstret i sitt rum och tittade ut över det gröna landskapet. Han önskade att alla människor i kungariket skulle vara lika snälla och omtänksamma som hans far, kungen.

Men en dag hände något hemskt. En tjuv bröt sig in i slottet och stal allt guld och silver som kungen hade samlat för att hjälpa de fattiga. Kungen var förtvivlad och allt folket i kungariket var oroliga.

Prins Erik bestämde sig för att göra något åt tjuven. Han visste att han var den enda som kunde hjälpa till att få tillbaka allt guld och silver. Prinsen tänkte länge och väl och kom på en plan.

Prins Erik började hjälpa folket i kungariket. Han delade ut mat till de hungriga och kläder till de fattiga. Han visade dem att det fanns hopp och att man alltid kunde göra något bra för andra.

När Prinsen en dag var ute och hjälpte de fattiga träffade han en gammal man som berättade att han hade sett tjuven. Prinsen tackade mannen och gav honom en påse med mat innan han skyndade iväg för att följa tjuven.

Prinsen hittade till slut tjuven gömd bakom ett stort träd. Han konfronterade tjuven och bad honom att ge tillbaka allt stulet guld och silver. Tjuven blev förvånad över Prinsens vänlighet och överraskades av hans mod.

Tjuven insåg att han hade gjort fel och att hans handlingar hade skadat många människor. Han bad om förlåtelse och lovade att återlämna allt stulet till kungen. Prins Erik var glad att tjuven hade ångrat sig och var villig att göra rätt.

När allt guld och silver återlämnades till kungen lärde sig folket i kungariket en viktig läxa. De insåg att även om man gör misstag kan man alltid ångra sig och göra rätt. Prinsen hade visat dem vägen.

Kungen var stolt över sin son och de båda kramades länge. Kungen berättade för Prinsen att han var den modigaste och snällaste personen han kände. Prinsen kände sig glad och varm inuti.

Till slut insåg alla i kungariket att det var viktigt att vara snäll och visa medkänsla gentemot andra människor. Prinsen hade lärt dem att även den som gör fel kan förändras och bli en bättre person om han får en andra chans.

Från den dagen blev kungariket känt som den snällaste platsen i hela världen. Alla var omtänksamma och hjälpsamma mot varandra, och det fanns ingen plats för tjuvar eller elaka handlingar. Kungen och hans son, Prins Erik, hade skapat en värld av snällhet.