Den galna hästen som dricker mjölk

Det var en gång en liten by där alla djuren var glada och lekte tillsammans. Men en dag kom det en mystisk häst till byn. Den såg helt galen ut och ingen visste var den kom ifrån.

Hästen hade en konstig vana - den drack inte vatten som alla andra hästar, utan den drack mjölk! Byborna tyckte det var mycket märkligt och undrade varför hästen drack mjölk istället för vatten.

En liten flicka vid namn Lina tyckte synd om den galna hästen och bestämde sig för att bli dess vän. Hon började ta hand om hästen och ge den all mjölk den ville ha. Snart blev de bästa vänner.

Byn bestämde sig för att ha en stor fest för att fira den nya vänskapen mellan Lina och hästen. Alla djur i byn var bjudna och det skulle bli en riktigt rolig fest.

Precis när festen var som roligast hörde alla ett konstigt ljud. Det var en annan galen häst som kom in i byn och började dricka all mjölk! Alla blev jätteförvånade och visste inte vad de skulle göra.

Lina och hennes galna häst bestämde sig för att utmana den andra hästen på en tävling. Den som klarar av att dricka mest mjölk på en timme vinner och får stanna kvar i byn.

Tävlingen började och båda hästarna drack mjölk så fort de kunde. Det var en spännande och rolig tävling och alla i byn hejade på Lina och hennes häst.

Precis när det bara var några minuter kvar av tävlingen hände något oväntat. Den galna hästen som kommit till byn först började plötsligt att skaka och vifta på svansen. Den hade fått ont i magen av all mjölk!

Lina och hennes häst insåg att de inte ville tävla på det sättet. Istället bestämde de sig för att dela med sig av mjölken till alla djuren i byn och ha en riktigt trevlig picknick istället.

Alla i byn var jätteglada och tacksamma mot Lina och hästen. De hade lärt sig att det var viktigare att dela med sig och ha kul tillsammans än att tävla mot varandra.

Efter den dagen blev det en tradition i byn att ha en årlig picknick där alla djur delar med sig av det de har och har roligt tillsammans. Hästarna dricker fortfarande mjölk, men på ett mycket mer ansvarsfullt sätt.

Lina och hästen fortsatte att vara bästa vänner och hjälpte alltid varandra. De visste att det var viktigare att vara snäll och hjälpsam än att vinna tävlingar. Och de levde lyckliga i alla sina dagar.