Emils Äventyr med Farfar Sverker

Det var en gång en pojke som hette Emil. Han var en riktigt busig liten kille som älskade att hitta på massa hyss. Hans storebror Vilgot brukade skaka på huvudet åt allt bus som Emil hittade på.

Emils idol var farfar Sverker. Farfar var en riktig äventyrare och hade massor av spännande historier att berätta. Emil älskade att sitta i farfars knä och lyssna till hans berättelser om modiga riddare och farliga drakar.

Vilgot, Emils storebror, älskade leksaker som låter. Han hade massor av leksaker med ljud i alla former. Ibland blev Emil tokig på alla ljuden som Vilgot skapade, men innerst inne tyckte han att det var ganska roligt ändå.

Trots att Emil och Vilgot inte alltid höll med varandra, så kunde de också ha väldigt roligt ihop. Ibland var de ute och byggde kojor i skogen, och ibland var de hemma och lekte med Vilgots ljudrika leksaker.

En dag bestämde sig Emil för att ta med Vilgot och farfar Sverker på en vandring i den magiska skogen. Farfar berättade att skogen var full av magiska väsen och Hemliga platser.

Snart befann sig trion mitt i vildmarken, omgiven av grönskande träd och blommor i alla färger. Emil och Vilgot var alldeles tysta av förundran, medan farfar Sverker pekade ut de olika magiska växterna och djuren.

Plötsligt hörde de ett dunkande ljud bortom träden.

Emil, Vilgot och farfar Sverker smög sakta fram mot ljudet och upptäckte en mystisk grotta gömd bakom en stor buske.

När de närmade sig grottan, hörde de plötsligt en mystisk röst som viskade: 'Vem vågar stiga in i min grotta?' Emil och Vilgot såg förvånat på varandra.

Det visade sig att rösten tillhörde en snäll drake som bodde i grottan. Draken berättade att han faktiskt var ensam och gärna ville ha besök av nya vänner.

Emil, Vilgot och farfar Sverker tillbringade resten av dagen med att lära känna den snälla draken. De skrattade, lekte och lyssnade till drakens spännande historier om det magiska landet.

När det började skymma, var det dags att återvända hem. Emil, Vilgot och farfar Sverker sa adjö till draken och vinkade hejdå när de vandrade tillbaka genom den magiska skogen. De hade haft en dag fylld av äventyr och nya vänner, och Emil visste att det här var en dag han aldrig skulle glömma.