Julia och Linus de små fegisarna

Det var en mörk natt och Julia och Linus låg i sina sängar. Det blåste och regnade ute, och de kände sig lite rädda. De hade hört konstiga ljud utanför fönstret, och deras fantasi började skena iväg.

Plötsligt hörde de en knackning i garderoben. Julia sa till Linus att det säkert var ett spöke som försökte komma ut. De vågade inte ens titta åt den hållet.

Men efter en stund bestämde de sig för att ta mod till sig och öppnade dörren till garderoben. Vad de såg där skulle förändra deras kväll för alltid.

Inne i garderoben fann de inte ett spöke, utan två små figurer. Det var två små varelser som verkade lika rädda som Julia och Linus själva.

De berättade för Julia och Linus att de var små fegisar som hade gömt sig i garderoben för att slippa de läskiga ljuden utanför. Julia och Linus kände genast med dem.

Julia och Linus beslöt sig för att hjälpa de små fegisarna. Tillsammans skulle de våga sig ut och se vad som egentligen pågick utanför.

Tillsammans vågade de gå ut i det mörka och läskiga regnet. De hjälptes åt och försökte hitta vad det var som skrämde dem alla så.

Plötsligt hörde de ett skrattande ljud från buskarna. Någon kom fram och det var deras granne som hade klätt ut sig till ett spöke för att skoja med dem.

Julia, Linus och de små fegisarna skrattade tillsammans åt skämtet och kände en nyfunnen styrka. De var inte längre rädda för det som lurade i mörkret.

De små fegisarna tackade Julia och Linus för att de hade hjälpt dem att övervinna sin rädsla. Det blev en kväll att minnas för alla inblandade.

Julia och Linus lärde sig att vänskap och att hjälpa varandra är det viktigaste av allt. Tillsammans kunde de övervinna sina rädslor.

När natten var över och en ny dag grydde, visste Julia och Linus att de hade fått två nya vänner och att de aldrig behövde känna sig rädda igen.