Bananen som åt upp allt godis

Det var en gång en liten banan som hette Bella. Hon älskade allt som var sött och gott, särskilt godis. Varje dag drömde Bella om att få äta massor av godis och slippa tänka på något annat.

Men en dag hörde Bella talas om att världen kanske skulle gå under. Tanken skrämde henne mycket, och hon började tänka att om världen gick under så skulle hon inte kunna äta något gott igen.

För att lugna sin oro beslutade Bella att köpa upp allt godis hon kunde hitta. Hon sprang runt i affärer och fyllde sin korg med choklad, karameller och glass. Hon tänkte att om världen skulle gå under så skulle hon vara förberedd med massor av gott att äta.

Snart insåg Bella att hon hade köpt upp allt godis i hela staden. Hon kände sig både glad och rädd. Glad för att hon hade så mycket gott att äta, men rädd för att ingen annan skulle kunna njuta av godis längre.

Bella berättade för sin vän Apple om sin oro. Apple sa att det inte var bra att vara girig och ta allt för sig själv. Hon föreslog att Bella skulle dela med sig av sitt godis till andra.

Bella började dela ut sitt godis till grannarna. Det kändes bra att se deras glada ansikten när de åt av hennes godis. Hon insåg att det var mycket roligare att dela med sig än att äta allt själv.

En dag när Bella var ute och delade ut godis så hände något fantastiskt. Folk runt om i staden började också dela med sig av sitt godis till varandra. Det blev en riktig godisfest överallt.

Bella insåg att världen inte var så farlig som hon hade trott. Istället för att vara rädd för att världen skulle gå under så kunde man göra den till en bättre plats genom att dela med sig och sprida glädje.

Bella kände sig nu lyckligare än någonsin. Hon hade lärt sig att det fanns så mycket mer i livet än bara godis. Att se andra glada och nöjda var den bästa belöningen hon kunde få.

Bella började odla frukt och grönsaker i sin trädgård. Hon lärde sig att njuta av naturens egna sötsaker och uppskattade dem lika mycket som godiset.

Bella fortsatte att sprida glädje och lycka omkring sig. Hon delade med sig av sin skörd till alla som behövde det, och hon visste att hon var en viktig del av en värld full av kärlek och omtanke.

Bella insåg att det inte handlade om vad man åt, utan om hur man delade med sig och brydde sig om andra. Hon var inte längre rädd för att världen skulle gå under, för hon visste att med kärlek och omtanke kunde man skapa en bättre värld för alla.